Hälsningar från Lofoten

SUS egen lagledare Axel (jag) har tagit tillfället i akt och dragit till Lofoten för att kolla runt en del. Lite väl Tolkien-inspirerat här o var men överlag ok scenerier.

Sent from my iPhone

Go sus!

Photo by Aaron

Sent from my iPhone

Street SUS

Sus i Offside

SUS skadade kapten citeras i senaste Offside. Nästan ett scoop. 

Från Spanien med kärlek.
MVH, Linus

Glad sommar med STJD

Sommaren är av tradition en tid för vila och rekreation för alla susare. Vare sig man softar på landet, slår dank inne i stan eller kanske tar ett flyg till Bukarest på ren impuls, så vet man att det primära med verksamheten är att komma utvilad och spelsugen till första matchen i augusti. Målet är ett hibernerande stadium där energiåtgången är minimal. Men det är viktigt att inte fastna i drogträsket, eftersom det är förenat med onödiga hälsorisker. Man kan frestas att visa upp sin bolltalang när tillfällen yppar sig, t ex joxa lite med trasan på stranden. Det är i allmänhet helt OK, som vi ser det. Vad gäller kost/diet så finns egentligen inga riktlinjer men skaldjur och fisk brukar smaka gott, kanske med ett glas svalkande och lite lätt spritsigt vinho verde. När det gäller BBQ så kan korv vara ett alternativ.

Aktiviteten på STJD kan sommartid ibland gå ner en smula, helt i linje med den generella aktivitetsnivån i tillvaron. Men frånvaro av naturliga diskussionsämnen brukar inte nämnvärt hindra STJDs redaktion. Hälsningar till läsekretsen på STJD i form av vykort och hälsningar från världens alla hörn brukar iofs aldrig kommenteras men är nog rätt uppskattade ändå, har jag en känsla av. För den som inte har egen access att publicera på STJD kan man sända sina bidrag via mms till valfri skribent. Den som känner för det kan ju också lägga till låtar på listan med SUS sommarfavoriter på spotify, så alla susare kan klappa takten tillsammans, var och en på sitt håll så att säga.

Ja, det var väl det. Nu går jag på semester. Glad midsommar

/A

Kanske det var nått flummigt med det där senaste inlägget?

Det verkar som att inlägget med tabellställningen under sommaren var ett så informationsintensivt inlägg att Blogger inte orkade visa annat än just det inlägget. Det är så mycket som är knasigt ibland i datorernas värld.

Ställningen under sommaren i H7SUS

Efter en härlig vårsäsong toppar SUS tabellen under sommaruppehållet. Roligt också att vi gjort överlägset  flest mål på hemmaplan. Epitetet "Stadshagens kungar" som vi fått höra så många gånger från åskådare, motståndare och media är måhända lite storvulet, men det ligger nånting i det trots allt.

/A

Glenn!

Glenns programförklaring för Fotbollen efter Tahitis första mål, träffar mig rakt i hjärtat och han lyckas på ett sätt som inte ska vara möjligt med ord förklara varför vi fortfarande gör det vi gör på Stadshagens gröna matta. Jag älskar Glenn för det. Jag älskar SUS.  

Är det målet från förra året som börjat cirkulera?

Vilken SUS:are i landslaget?

”Vad som helst, t.o.m. en div. 7 anfallare, hade varit bättre att starta med än Toivonen.”

Ovan citat är efter senaste landslagsuttagningen i fotboll. Ola Toivonen, under året relativt skadedrabbad, med måttliga framgångar i det svenska landslaget samt knackig säsong i klubblaget, är åter uttagen i elvan. Inget konstigt med att ifrågasätta spelare som ska representera vårt kanske folkkäraste landslag, däremot aningen ovanligt att jämställa spelarens kvaliteter med någon/något relativt ospecificerat. ”T.o.m. en div. 7 anfallare…” betyder ju egentligen ingenting.

Därför blev jag först irriterad, på gränsen till kränkt. För jag läste det som att den gode Högström såg division 7-anfallare som något mindre bra. Vilket så klart är idioti! Sen läste jag igen och förstod att det han ville säga var att det finns så många andra bra alternativ. Där har han onekligen rätt, det finns så mycket bra i division 7 och var bättre än i SUS kan vi hitta sjuans absoluta toppskick av anfallare?! Så nu känner jag att jag är tvungen att bena ut vem av våra eminenta anfallare Mattias Högström egentligen hade velat se på Friends i den sensationellt ointressanta matchen mot Färöarna.

Danne: Mångfaldig skyttekung, rör sig över stora ytor, kan hålla i bollen, lurig vänsterfot. Stoooor rutin från stora division 7-matcher.  

Amir: En extrem målskytt, kanske den mest utpräglade strikern SUS någonsin haft. Japp, jag skrev det. Till det duktig på att hålla boll och om han är lite för långt från mål för att skjuta, alltså +30 meter, är han en alldeles eminent passningsspelare. Möjligen aningen orutinerad.

Ettan: Wow, som Elmander fast bra. Galet snabb, bra i djupled, säker målskytt. Till det en imponerande skadelista, lång frånvaro från fotbollsplanen och mängder av rutin.

Iman: Den andre Norifard som framavlats för anfallsspel. Likt sin bror en utpräglad målskytt men Iman är mer en spelande anfallare som är med hela vägen. Har inte gjort så många matcher i SUS att han gjort sig ett namn än och så är han ju så ung.

Sen kommer de som är både lite anfallare och lite mittfältare. Tänkte då först på Björne. Han har hela registret. Målskytt, bollmottagare, bra kondition, kan dras ner ett steg när Sverige vill stänga matchen. Och så klart, rutin, rutin, rutin. Passerar i år 40-sträcket vilket troligen ger många plus i Hamréns bok. Hallberg har senaste tiden också smugit upp som ett alternativ i frontlinjen. Stark, bra på huvudet, fint skott. Komplement till honom är Tamm. En lysande bollmottagare som kan se till att man hinner lyfta laget. Båda dessa herrar har dock två stora nackdelar, de skulle konkurrera om samma ytor som Zlatan och de är väldigt juniora. Tror båda bara nyligen passerat 30 och det är inte rätt för Sverige att börja mixtra med så unga spelare mitt i ett VM-kval.

Med alla fakta ovan tror jag att jag har svaret: Ettan. Det hade blivit Ettan som Allbäck/Hamrén slagit en signal. Bra i djupled, stjäl inte Zlatans ytor, rutinerad och många skador. Alla egenskaper som vår älskade landslagsledning sätter högt värde på. Just skadehistoriken är extra attraktiv. Ger utmärkta argument till att uttagningen var rätt, även om Ettan mot förmodan skulle vara Toivonen-usel, men att det mat matchoträningen som lyste igenom. Kanske hade de annars satsat på Max. Han är också en dröm ur landslagssynpunkt. Kan spela på många platser, lojal, van målskytt, har rutin. Att han inte spelat anfallare, mer än sporadiskt, de senaste fem åren tror jag inte berör Hamrén i ryggen.

Ja, ja, jag vet. Ni sitter nu alla och undrar varför jag lagt ner en massa energi på ovan funderingar. SUS lirade ju match mot Snipers samma kväll så ingen av våra anfallare hade ju kunnat spela för Sverige. Men det kändes ändå lite trevligt att både ses landslaget som något större, nästan som en del av SUS, och så gör jag den gamla SUS:aren Lasse Richt en tjänst för det fall Sverige åter behöver titta på något nytt.

#12

På scoutingresa i Spanien

sus

SUS senaste nyförvärv förevigad

Susk bild på Thomas Pihl från succédebuten mot Stockholm Snipers. Välkommen till SUS.

Det ofattbart stora steget, från Axel Haglund till Dan Brown

Så berörda blev vi av Axels matchrapport, att det är svårt att tänka på någonting annat än den kanske bästa recension av en bok vi någonsin läst. Här på STJD tycker vi om det vackra i livet - och det är svårt att tänka sig någonting vackrare än en riktigt snygg sågning. Enjoy. 

Don’t make fun of renowned Dan Brown

The snobs and critics will have a field day with the US author’s latest work – but I’m not joining in.

Renowned author Dan Brown woke up in his luxurious four-poster bed in his expensive $10 million house – and immediately he felt angry. Most people would have thought that the 48-year-old man had no reason to be angry. After all, the famous writer had a new book coming out. But that was the problem. A new book meant an inevitable attack on the rich novelist by the wealthy wordsmith’s fiercest foes. The critics.

Renowned author Dan Brown hated the critics. Ever since he had become one of the world’s top renowned authors they had made fun of him. They had mocked bestselling book The Da Vinci Code, successful novel Digital Fortress, popular tome Deception Point, money-spinning volume Angels & Demons and chart-topping work of narrative fiction The Lost Symbol.

The critics said his writing was clumsy, ungrammatical, repetitive and repetitive. They said it was full of unnecessary tautology. They said his prose was swamped in a sea of mixed metaphors. For some reason they found something funny in sentences such as “His eyes went white, like a shark about to attack.” They even say my books are packed with banal and superfluous description, thought the 5ft 9in man. He particularly hated it when they said his imagery was nonsensical. It made his insect eyes flash like a rocket.

Renowned author Dan Brown got out of his luxurious four-poster bed in his expensive $10 million house and paced the bedroom, using the feet located at the ends of his two legs to propel him forwards. He knew he shouldn’t care what a few jealous critics thought. His new book Inferno was coming out on Tuesday, and the 480-page hardback published by Doubleday with a recommended US retail price of $29.95 was sure to be a hit. Wasn’t it?

I’ll call my agent, pondered the prosperous scribe. He reached for the telephone using one of his two hands. “Hello, this is renowned author Dan Brown,” spoke renowned author Dan Brown. “I want to talk to literary agent John Unconvincingname.”

“Mr Unconvincingname, it’s renowned author Dan Brown,” told the voice at the other end of the line. Instantly the voice at the other end of the line was replaced by a different voice at the other end of the line. “Hello, it’s literary agent John Unconvincingname,” informed the new voice at the other end of the line.

“Hello agent John, it’s client Dan,” commented the pecunious scribbler. “I’m worried about new book Inferno. I think critics are going to say it’s badly written.”

The voice at the other end of the line gave a sigh, like a mighty oak toppling into a great river, or something else that didn’t sound like a sigh if you gave it a moment’s thought. “Who cares what the stupid critics say?” advised the literary agent. “They’re just snobs. You have millions of fans.”

That’s true, mused the accomplished composer of thrillers that combined religion, high culture and conspiracy theories. His books were read by everyone from renowned politician President Obama to renowned musician Britney Spears. It was said that a copy of The Da Vinci Codehad even found its way into the hands of renowned monarch the Queen. He was grateful for his good fortune, and gave thanks every night in his prayers to renowned deity God.

“Think of all the money you’ve made,” recommended the literary agent. That was true too. The thriving ink-slinger’s wealth had allowed him to indulge his passion for great art. Among his proudest purchases were a specially commissioned landscape by acclaimed painter Vincent van Gogh and a signed first edition by revered scriptwriter William Shakespeare.

Renowned author Dan Brown smiled, the ends of his mouth curving upwards in a physical expression of pleasure. He felt much better. If your books brought innocent delight to millions of readers, what did it matter whether you knew the difference between a transitive and an intransitive verb?

“Thanks, John,” he thanked. Then he put down the telephone and perambulated on foot to the desk behind which he habitually sat on a chair to write his famous books on an Apple iMac MD093B/A computer. New book Inferno, the latest in his celebrated series about fictional Harvard professor Robert Langdon, was inspired by top Italian poet Dante. It wouldn’t be the last in the lucrative sequence, either. He had all the sequels mapped out. The Mozart Acrostic. The Michelangelo Wordsearch. The Newton Sudoku.

The 190lb adult male human being nodded his head to indicate satisfaction and returned to his bedroom by walking there. Still asleep in the luxurious four-poster bed of the expensive $10 million house was beautiful wife Mrs Brown. Renowned author Dan Brown gazed admiringly at the pulchritudinous brunette’s blonde tresses, flowing from her head like a stream but made from hair instead of water and without any fish in. She was as majestic as the finest sculpture by Caravaggio or the most coveted portrait by Rodin. I like the attractive woman, thought the successful man.

Perhaps one day, inspired by beautiful wife Mrs Brown, he would move into romantic poetry, like market-leading British rhymester John Keats.That would be good, opined the talented person, and got back into the luxurious four-poster bed. He felt as happy as a man who has something to be happy about and is suitably happy about it.

Matchrapport: SUS IF - Stockholm Snipers 3-2 (2-2)

Mål:
1-2 Kristoffer (Thomas)
2-2 Hallberg (Kristoffer)
3-2 Stefan '90kg' Bohlin (Davas)

Gula:
Max
Hallberg
Erik

Till uppvärmningen:
Smågodis


SUS är inte ett lag, det är ett stämningsläge, ett state-of-mind. Det är det inte många klubbar som är, många fokuserar på helt andra saker, men det där vet ni redan.

Vilken underbar kväll det var, till att börja med. Jag svängde in på nått ICA där vid Brommaplan påväg till matchen, mest för att slå ihjäl några minuter i väntan på Davas, men jag letade förstås efter Club-Matehyllan också. Inte helt överraskad kunde jag konstatera att den lös med sin frånvaro. Det är inte som i Berlin, Jonte mms:ade mig en vacker syn häromdagen därifrån. Men Berlin är inte Bromma, tydligen. Dom flesta hade nog vandrat ur butiken med sänkt huvud och vidare mot en stortorsk. Men, inte jag, inte SUS. Jag plockade ihop lite smågodis i lösvikt istället. Jag var sugen på det. Davas var nyvaken. Hans skägg frodigare än någonsin, och hans humör var gott, det är det nästan alltid, iallfall när SUS ska spela match, har ni tänkt på det? Sedan några dagar har jag känt mig lite melankolisk, i ordets mest tilltalande bemärkelse ska dock påpekas, men ändå melankolisk. Suspod är nedlagt, SUS förlorade mot Westis och jag har bränt en skiva med mina favoritlåtar av Bill Callahan som jag lyssnar på i bilen, ja ni fattar, man kan hålla sig för skratt.

Uppe på Åkeshov är det några susare som står o snackar när vi anländer och DD och nån till ser ut att värma upp lite. Solen ska strax gå ner men dröjer sig kvar en stund över trädtopparna, för att blända oss. Vi andra småpratar, äter godis. Davas får för sig att fundera lite över startelvan och kläcker idén att sätta Hallberg på topp, han är ju målfarlig. Stefan och Davas kan ju ta hand om mittmitt, det vet vi sen gammalt. Nyförvärvet Thomas Pihl (verkar genast trevlig, bra handslag, rejält) är lite osäker på vilken position han lämpar sig för, så vi sätter honom som avbytare på topp. Ettan flaggar redan innan avspark att han har en känning från i söndags, men får ändå förtroendet från start bredvid Hallberg. En lycklig Lundberg ringer 10 minuter innan avspark och annonserar att han kommer förbi för att värma bänken.

När matchen börjar är vi rätt lojja. Snipers har en kvick blond kille på topp som fixar 0-2 inom första 10 efter lite oresolut spel från Aaron på högerbacken. Vid tvåan blev jag så arg att jag skrek "för i helvete" och blängde på Aaron som skamset lommade av plan. (Jag bad om ursäkt i paus, och gör det igen nu, man ska inte klaga på en fellow-susare, det är osuskt, my bad, men Aaron gjorde en fin andra halvlek)

Han den kvicka gör 0-3 med hjälp av handen vilket domaren först inte verkade se, och sen dömde han ändå bort målet och förklarade domslutet med att göra tecknet för "knuff", det var nog rätt viktigt. Vid det här laget har Sus tagit över allt mer, vi dominerar spelet på mittfältet och kommer i rätt heta lägen, ofta via Tip-tap på vänsterkanten. Efter en hörna studsar bollen på Thomas knä till vår kjære norrman som på volley pangar in 1-2. Då har kanske 20 minuter gått. 2-2 kommer efter fantastiskt fint förspel där bollen går från högerkanten (Erik? jävligt bra i denna match) in i mitten till Stefan som lägger den vidare till Tip-tap som slår in bollen perfekt till Hallberg som på ett tillslag får fin träff och bollen går i ribban och studsar ner utanför mållinjen, men Hallberg gör som han brukar och tar hand om sin egen retur och nickar in bollen. Klassmål.

2-2 i paus. God stämning i truppen, Ettan spelar inte mer men stannar som mentalt stöd och vi har ju två avbytare iallafall. Vi var det bättre laget i första, men Snipers målfarlighet är uppenbar, misstag straffar sig genast mot ett lag med en så snabb och duktig anfallare, så vi förstår att det blir till att anstränga sig hela vägen om det här ska gå bra. Tar några bitar godis till i paus, ibland är det rätt gott ändå, jag köper ju aldrig godis, ska kanske börja med det nu.

Första halvan av andra halvlek för Sus spelet. Stefan och Davas äger mittfältet och Tip-tap och Gripenholm är hela tiden farliga på kanterna. Och Hallberg. Fan vad skönt det är med en så bollsäker spelare på topp, smart drag där. Thomas visar sig vara ett riktigt bra nyförvärv, stark, ingen man flyttar på så enkelt och trygg i bollhanteringen. Lundberg gör fina inhopp. Fan vad den mannen kan kämpa alltså, det är smittande att se. Max och RZL gör bra insatser som ytterbackar och jag o DD känner efterhand att vi kan deras anfallsspel och vi förlorar inga nickdueller. Jonte känns väldigt stabil och följsam, ja helt 100%-ig om man tänker efter.

I kanske 60e minuten får vi en hörna som Davas slår lågt på första så att Snipers enkelt slår ut den till en ny hörna. "Vi kör samma" ropar Davas glatt utifrån hörnflaggan vilket får Sus på riktigt gott humör. Och inte blir det sämre av att denna hörna når Stefan som mitt i boxen omarkerad pangar in 3-2 med pannan, med en sån fart att han hänger med bollen in i mål. Det här målet var logiskt, efter ett spelmässigt sus-övertag, men i ärlighetens namn hade vi inte skapat så mycket öppna lägen, så det var skönt med utdelning i det här skedet. De sista tjugo minuterna lyckas Snipers lyfta upp spelet och ligger på i några sekvenser som också ledde till några ofarliga avslut, det kändes aldrig riktigt farligt egentligen. Och Sus spelade klokt, vårdade bollen när vi vann den, försökte få längd i våra anfall etc. I den här vevan kom Garmén cyklande och anslöt till Sus hejaklack (Ettan). Då kändes det som att det skulle gå vägen. Och det gjorde det förstås. Sus spelade som Sus spelar när vi är på det humöret; dvs bra: Vinner mycket man mot man, dribblar, passar, dribblar lite till, passar lite till, tappar bollen, jobbar hem, vinner tillbaka bollen, dribblar, tappar bollen igen, jobbar hem osv.

Det var skönt med segern. Alla vet vad det innebär i och med att Snipers leder serien inför sommaruppehållet: Sus ÄR bäst, trots allt. Och det visste vi ju hela tiden, men nu vet alla andra det också. Kanske att vi återupptar Suspod iallafall, vi får se. Vi kläckte idén åtminstone.

Det blir en härlig sommar det här, med Sus som odiskutabla kungar av H7SUS. Vi firar det på Trädgårn på lördag, Hallberg fixar in oss. Eller för den som är på Hultsfred: fira med leppen, han lirar på vita scenen kl 18.15-19.15.


/A

SUS vinner 3-2 (2-2)

Match ikväll på Åkeshovs BP kl 20.30!

SUS har en fin men inte så stor trupp ikväll. Alla susare som är på gränsen att lämna återbud, gör helst inte det! Det kan nog bli en rätt kul match och SUS har faktiskt ett sprillans färskt nyförvärv med också.

Go SUS!

/A

What's the Fuzz all about?

Inför sista matchen innan sommarn värmer SUS upp med lite fläderfuzz, en smarrig sommardrink som populariserats av Trädgården, stället där leppen hade sin premiärspelning ni vet.

Go sus!

/F

Westermalms IF FK - SUS IF 3-1 (1-1)

Mål: 1-1 Kristoffer (Ettan)

SUS va rätt bra och kunde vunnit men gjorde tyvärr inte det.

/F

SUS trupp mot Westis, Stadshagen söndag kl 20.00

SUS har en skitbra trupp på söndag!

Vi ses på Hagen strax innan avspark. Alla är välkomna.

/F

SUSPOD s03e08: Mutter, Ich Bin Dumm

David möter Goliat (och hela den biten)

På söndag möter härliga gamla Sus (David) ex-allsvenska Goliat (Westis) i en match som närmast kan beskrivas som fotbollsfilosofins svar på Rumble in the jungle.




Med en ständigt ursinnig (och avlönad!) tränare (Jensing) och två lika gamla som galna lagledare (Uffe Lundberg och han den andra) utgör Westermalms FF FK den totala antitesen till Slow Football och allt det Mohammed Ali (SUS) står för. Här en kort förteckning över några av de skevaste grejerna:

* Dom tränar hela tiden!
* Varje träning börjar med ett löppass!
* Dom städar dikesrenar för att ha råd att träna så mycket (löpning!)
* Ibland ställer dom in träningar för att bara sitta ner och prata om spelsystem och taktik!
* Dom vill tillbaka till 6an och sedan vidare till allsvenskan!
* Dom lånar retorik som för tankarna till krig och förtryck!
* Dom har alltid spelat skitfotboll (enligt Hans "Hasse" Olsson, mkt fotbollskunnig gammal susare)

Allt det här är naturligtvis helfestligt för en utomstående och det är svårt att inte älska hur konsekventa dom är i sina felprioriteringar. Men en sak har vi faktiskt gemensamt. Båda vill vinna när matchen väl är igång. STJD har även stora förhoppningar att inte Westis tar så himla allvarligt på att de fick två röda i senaste, varav det ena var till deras tränare vid sidlinjen. Man skulle onekligen känna sig blåst på konfekten om inte Jensing finns med uppe på Hagen på söndag. Detta kan bli en episk sammandrabbning mellan två oförenliga världsåskådningar, syrsan mot myran, Fischer mot Spasskij, sandinisterna mot Contras, Elvis mot Tommy Steele, Sparven mot Tony,  you name it!

Må det lag som gör flest mål vinna matchen.

/F

Hejs Svejs Theis

Theis, Bistro Jarl Foto: L. Elghorn

En trevlig hälsning anländer till redaktionen via SirMoose som precis gått in i Theis nere på Bistro Jarl. Dom pratade om Reymers; Linus gamla klubb och Theis nya. Tydligen går det "så där" för Theis där nu, eller "so-so" heter det kanske på dansk. När kameran kom upp och STJD fördes på tal såg Theis lycklig ut och sa typ "den där bloggen..." med en drömsk röst.



/F