Rapport från Fårö

Denna dagen, ett liv. Så sant.

Att efter ca 25 år av sommarvistelser på Fårö plötsligt accepteras och tas upp i det officiella representationslaget Fårö, inför det årliga mötet med Gotländska Kulturidrottsföreningen, är lika oväntat förbryllande och känslomässigt berusande, som hedrande. Ty inget är finare än Fårö. Förutom SUS. Såklart. Ouppnåeligt? Inget är ouppnåeligt.

Matchen. Tar rollen som mittback. Trycktestar tanken jag burit med mig inombords under en längre tid nu, att kliva ned ett steg och fullt ut kliva in i en defensiv mittfältsroll/offensiv mittbacks-libro. Kanske dags att skicka upp Jojje på fler utflyter högre upp i planen, har jag tänkt, tänker jag. Tillbaka i matchen. Det fungerar! Gotlänningarna slänger fram sina snabbaste mest utvecklade unga forwards. En liten knuff i starten av en rush. En liten guds hand i en löpduell. En liten glidtackling. En halvlek. Sen byte. Sparar hälsenan. Sparar kroppen. Todo para SUS.

Höstsäsongen. Bring it!