SUS TILLS JAG DÖR

Jaha. Efter enträget letande lyckades SUS till slut hitta elva spelare. På Max syntes inte att det var säsongspremiär. Han var lika bra som vanligt. Och Seidefors comeback lämnade oss med fler frågor än svar. Varför spelar inte den här familjen mer med SUS numera? Ja, den frågan går naturligtvis att vidga: varför spelar inte fler klassiska SUS-spelare när SUS har match numera? Det är så många vi saknar. Världens bästa målvakt, SUS mest vårdade och mångfacetterade jämte, alla dessa naturliga ytterbackar, K-J, och så vidare. Var håller ni hus?

Jaja. Nu dominerade SUS tillställningen den första kvarten ändå, och säkert den andra också, även om Kronis då råkade göra två mål. Den tredje var det nära att vi reducerade, så mycket låg SUS på. Istället blev det paus, då vi fyllde i papprena – papprena, Jasper! – och pratade igenom taktiken. Känslan var att allt satt rätt bra, och att det kunde gå att göra tre i andra. Vi gjorde ju fyra mot KFK senast, på en halvlek. Om jag minns rätt hade kronis en del boll första femton, men kom just ingenstans. De rullade runt lite i sin backlinje och sökte sin älskade långboll, men fann knappt något läge att slå. Sen gjorde deras kanske bästa spelare illa benet efter en dumdristig duell som han ändå aldrig kunde vinna – han försökte ta ikapp Oskar på kontringen. Men när det såg som mörkast ut för kronis nummer sju, och som ljusast ut för SUS, kom ännu en plötslig pyts i baken. Den långe gängliga älgade i djupled till vänster och hade turen att lirka passen mellan benen på mittback och in i skottsektorn. Noll-tre när SUS var i färd att reducera. Sen kom en chans till. Eller, chans och chans – inte var det mycket till chans, men väl ett skott under ribban. Och hade Axel bara haft handskar i vuxenstorlek hade han nog enkelt styrt den över. Istället bjöd även här kvarten på två bakåt, medan SUS spelade fint. Och så återstod en, en kvart alltså, som också bjöd sina chanser. Mest framåt om jag minns rätt, men någon ickesituation där Axel majestätiskt räddade en första boll men ställdes av returen betydde ändå noll-fem.

Nåja. När vi sedan var ytterst nära en fem-etta blåste domaren för full tid, och kronis konstaterade att de inte fattade hur vi orkat med bara elva. Själva hade de fyra fem på bänken, med minst lika många skadade. Och de verkar ha känt sig rätt överkörda, trots allt. SUS registrerade inte en enda skada, ingen känning. Med lite mer rutin, och mindre kurragömma innan match, kan vi nog ta den där skalpen mot Samp på fredag. De ska tydligen vidare på bankett och fira eventuell serieseger efteråt. Smolk vore ju kul att ge dem.

Så klicka ”ja” redan nu till nästa trevliga match med SUS, söndag den 23:e, klockan åtta.