 |
| Är det inte SUS nya lagkapten vi ser i kön för en kopp kaffe?Foto: Anonym insändare |
Jo, visst ser det så ut! Efter gårdagens högtidliga ceremoni efter segermatchen, där bindeln överlämnades från Johan Seidefors till Simon Öhrlin, har det inte pratats om någonting annat än detta historiska ögonblick (tror JS filmade alltihop, och internet har cravings att få se materialet ASAP!). Folk i kön på bilden gör sitt bästa för att låtsas som ingenting men den hårt tyglande upprymdheten i butiken går det ändå inte att ta miste på. Över en natt har Simon förstås blivit "the talk of the town", och vi kan bara föreställa oss att det firades ymnigt i Hammarby sjöstad igårkväll och en bit in på natten. Lagkapten i SUS utses mycket sällan och när Reinfeldt efter åtta år, oj nej förlåt, jag menar Seidefors nu kliver åt sidan efter den tunga förlusten i telefonöra-gallupen förra veckan, så lämnar han över till en spelare som verkar veta mer än de flesta om fast telefoni. Simon har spelat i klubben i bara ett och ett halvt år men det känns redan som en evighet (kanske inte kom ut så bra det där uttrycket, men jag menade på ett bra sätt). Utan Simon hade kanske inte SUS överlevt faktiskt. Kolla listan över spelare som Simon (eller någon av de Simon värvat) hittills förmedlat in i klubben:
Elo
Puskas
Anton
Joel
Jasper
Erik K
Inte illa. Det avgörande för att beveka den stenhårda lagledningen i SUS har dock kanske varit att Simon i några matcher på hösten tagit klivet ner på innermitt och där gjort det väldigt bra. En lagkapten får gärna vara innermittfältare tycker vi, en spindel i nätet. Ända osäkerhetsmomentet nu är att Simon måste jobba upp sig vad gäller de gula korten. Johan har snittat över ett per match sedan han signades för klubben våren år 2000, ett helt orimligt snitt! Men Simon har kanske andra sätt att ingjuta R-E-S-P-E-C-T i sina motståndare. Hursomhelst, framtiden ser extremt ljus ut och vi hoppas förstås att Johan gör comeback i nya SUS A-lag nån gång i framtiden. Redan nästa fredag, den 16 oktober får alla chansen att möta honom när han för första gången spelar för Dream Team.
4 kommentarer:
Kommer osökt att tänka på Pressbyrån på Centralstationens övre plan, vid Klarabergsviadukten, när jag ser bilden snabbt. Men det är nog fel. Undrar var Simon handlade sitt morgenmål.
(Tittar man närmare på bilden blir man ganska snabbt övertygad om att det egentligen bara är färgsättningen som rimmar med Pressbyrån på Klarastrandsviadukten.)
Fint formulerat Axl, det firas alltid i Sjöstan. Fråga bara Elo, han vet.
Jag kan inte hålla mig längre Davas, det är faktiskt Pressbyrån vid Universitetet, även om likheten är slående. Personalen säger trevligt varje morgon:
"Vi vet att du är student, du behöver inte säga det längre". Så går jag snällt och tar min kaffe till rabatterat pris.
En anekdot från tiden då jag jobbade som spärrvakt vid centralen är att många spärrvakter faktiskt ogillar just den Pressbyrån du nämner. Personalen ska visst vara ganska otrevlig och bli sura när man genar genom butiken, detta är dock inget som hänt mig.
Att du "osökt" kom att tänka på Pressbyrån på Centralstationens övre plan, Davas. Jag vet inte, men litegrann "sökt" var det väl ändå? Eller så var det nån dubbelironi där kanske som jag inte uppfattade. Man skriver ju inte så ofta "Kommer sökt att tänka på..." Varför gör man inte det? Är det något fult med att vara "sökt"? Dom här reflektionerna var faktiskt osökta btw, jag vill ingenstans med det här resonemanget.
Jag står nog ändå fast vid att det var en osökt association, i den meningen att den dök upp spontant och omdelbart. Det var först vid en andra anblick, när det självkritiska trätt in i bilden, som jag började söka efter alternativ och verkligen undra var det hela utspelade sig – och inte minst, vem som faktiskt tagit bilden. Var stöter två SUS-are på varandra på stan?
Kan vara värt att tillägga att den första kopplingen jag gjorde kan komma sig av att Pressbyrån på centralstationen är den enda jag besöker. Dock utan att handla. Mitt enda ärende där att ta snabbaste vägen ut från spår tio, när jag kommit tillbaka till stan med tåget från Uppsala – inte det tåget som går som en jojo, utan det som fortsätter mot Hallsberg, och stannar nästan rakt under Pressbyrån. Att personalen där skulle kunna hysa agg mot mig för denna manöver har jag bara halvt anat. Det har dock aldrig hejdat mig från att välja den vägen ut. Än mindre har det gett upphov till sådana skuldkänslor att jag stannat till och köpt mig en Twix.
Skicka en kommentar