Mål:
1-1 Kalle Tollmar (Björn)
2-2 Kristoffer (Axel)
3-2 Kalle Tollmar (Kristoffer)
Röda:
Hallberg
Matchanalys:
Solen står lågt nu.
Våra skuggor är jättar.
Snart är allt skugga.
Våra skuggor är jättar.
Snart är allt skugga.
T. Tranströmer
Vår korta tid på jorden omsluts av ett mörker. Men vissa fotbollsmatcher kommer man ihåg. Minnena bildar kristaller
runt sina föremål, och bryter livets ljus som i ett prisma, igen, igen och igen.
Det var rätt
trögt att få ihop folk till matchen ute på ett kallt Essinge IP denna sena höstkväll. Matchen var ju flyttad pga SUS spelarbrist för två veckor
sedan. Det var generöst av Oranje att gå med på flytten, väldigt generöst. Oranje är det schysstaste laget i hela H7F, och det är en komplimang, inget annat.
Det
blev som tidigare denna höst en jakt på Susare in i det sista. ”Kanske dags att
ta upp diskussionen om att lägga ner SUS” var en kommentar som på allvar
uttrycktes kvällen innan, och kändes då relevant. Men sen hände en del, och som
så många gånger med SUS så gick det fort, och det värmde.
Micke och Jojje
lät sig övertalas på måndagseftermiddagen, men framåt kvällen såg det ändå ut
som att vi skulle få starta med nio man och att två ytterligare SUSare skulle
tillkomma nån gång under första halvlek. Men en timme innan match sms:ar
Hallberg som vankar omkring därhemma och väntar på att bli farsa för andra
gången. Han har feber och ända medicinen är fotboll. Han kastar sig
iväg mot Stora Essingen när han förstår att SUS behöver honom. Här tänds ett
hopp, en liten flämtande låga. Vad har vi för lag på gång egentligen? Otroligt starka spelare över hela
linjen, men samtidigt väldigt skört; faller en bort så rasar allt. Att vara
eller inte vara.
Vi inleder med
tio spelare och ingen målvakt; Axel tog handskarna i första. Efter ca 10 min
dyker Aaron upp och vi blir fulltaliga på plan. Sen dyker även SUS-ordföranden
Ingemar upp vid sidlinjen. Det var viktigt, kanske avgörande. Sist
men inte minst kommer Micke, som sprang Lidingöloppet (lilla) i helgen och
alltså känner sig mör. Vi är nu ca 20 minuter in i första och Oranje har gjort
ett lite för enkelt nickmål. SUS börjar få ordning på sitt spel. Backlinjen med
DD-José-Jojje-Aaron spelar klokt, följsamt och resolut. Mittfältet med
Kristoffer-Stefan-Hallberg-Erik är extremt bollskickliga och vinner flest
närkamper och nickdueller. På topp är Björn och Tollmar pigga redan från start.
Det skapas inte så många chanser i någon riktning egentligen men SUS får till
några giftiga snabba anfall, ett resulterar i en ribbträff. I mitten av halvleken
ställer SUS om snabbt och Björn lyckas nå Tollmar med en fin framspelning i
djupled. Avslutet är en sträckt vrist i målvaktens vänstra kryss. Mycket
vackert mål till 1-1.
I halvlek är
stämningen optimistisk, det känns som att vi kopplat ett mentalt grepp om
Oranje, vi har gång på gång visat att vi individuellt är skickligare som
fotbollsspelare. Men det är klart, lag som envisas med att träna tillsammans
hela tiden och tjatar om spelsystem och taktik kan ibland lyckas slå mer
begåvat motstånd, så viss ödmjukhet inför uppgiften känner SUS fortfarande.
Därför känns det också
lite oroande när SUS får sin kanske främsta spelare Hallberg utvisad några
minuter in i andra halvlek. Jag tror det rörde sig om nån fällning, men domarens
reaktion var under alla omständigheter överdriven och okänslig, han förstörde
faktiskt matchen med det röda kortet. I alla fall den match vi spelat fram till
dess. Nu blev det en annan match istället, en match där SUS var ända laget som
kunde vinna rättvist.
Oranjes andra ledningsmål
var lite simpelt, en låg tåpaj från lång distans som lite för lätt smet förbi
Micke som hjältemässigt dragit på sig handskarna i andra. Utöver målet gjorde
Micke det väldigt bra, tippade några bollar över ribban, var med bra på
fötterna, spred faktiskt en trygghet där bak. Men Oranjes chanser var enkelt
räknade också, dom kom ytterst sällan till avslut. Istället är det
SUS som sakta anpassar sig till att vara tio man igen. Vi hjälper varandra att
täcka upp ytor och tar långa löpningar när vi anfaller. Kristoffer har en fin
kväll när han rutinmässigt snurrar upp frustrerade Oranjespelare ute på
vänsterkanten. Men med ca 15 minuter kvar söker han sig över till högerkanten
och tar emot ett inkast från Axel som han tar med sig i sidled och driver förbi
ca tre motståndare innan han strax utanför straffområdet placerar in ett
vänsterskott invid målvaktens vänstra stolpe, 2-2.
Efter det här
tänker sig nog Oranje att de ska öka takten. Problemet är bara att det är SUS
som orkar mest. Den initiala tanken i SUS är kanske att vi är nöjda med likaresultatet,
men samtidigt känns det som att vi lika gärna kan ta det här, Oranje har ju
inte mycket att sätta emot. Återigen tar sig så Kristoffer fram centralt
i banan och lägger en perfekt boll i djupled in i straffområdet till Tollmar
som lägger bollen till rätta med en touch och sedan avslutar kliniskt utmed
marken bredvid den utrusande målvakten. 3-2 med 1 minut och tjugo sekunder
kvar. Direkt på avspark vinner SUS tillbaka bollen och DD som faktiskt hade
tränat intervaller på lunchen tar rappt med sig bollen i sin vänsterkorridor
och står och täcker undan bollen vid hörnflaggan på klassiskt italienskt manér,
en mycket ovanlig (för er som känner DD), men i det här läget riktigt vacker
syn.
SUS har återigen
demonstrerat vad Slow Football is all
about. Det är ju detta det handlar om. Alla dessa segrar, de vunna och de uteblivna, som tillsammans blir ett liv, ett fotbollsliv, som vi
lever tillsammans som SUS. Nu blir det en säsong till 2014.
Ricky Bruch, Själen är större än världen |
/A