EN GAMMAL SUS'ARE SVARAR PÅ FRÅGOR: LISA ELGHORN

Lisa Elghorn är inte bara dotter till Anders, lillasyster till Christofer och Linus eller kusin till Jonte… hon är också (eller kanske just därför) SUS IFs mest trogna supporter. Jag har hängt med Lisa sedan hon föddes och kan lätt säga att hon är mer SUS än de flesta av oss som spelar i laget. I serien EN GAMMAL SUS’ARE SVARAR PÅ FRÅGOR tar hon bladet från munnen och säger som det är. Otto Sjöberg är inte informerad.

1. Lisa, du har ju följt SUS sedan barnsben och även rest med delar av truppen till ett antal träningsläger på Hjälmö. Vilken spelare anser du ha betytt mest för SUS de senaste 25 åren?
Här måste jag ju nästan säga min pappa, Anders Elghorn. Han har värvat två söner till laget och en dotter som supporter. Dessutom höll han på långt efter att de övriga gamlingarna hoppat av på grund av skadade ryggar, avslitna ledband och sträckningar.

2. Tycker inte du, precis som Jonas Dahlquist, att Robert Perlskog är sjukt överskattad som kommentator?
Jag har knappt hört någon hylla honom. Folk kanske bara har en föreställning om att han skulle vara överskattad, så att de har en anledning att dizza honom. När nån säger Perlskog tänker jag på min praktikperiod på tv4-sporten. Han hade varit bortrest, kom tillbaka och ställde sig själv frågan (med hög röst): ”Undrar hur många mejl jag har fått när jag varit borta?”. Jag tror att det var drygt 700 stycken och jag tror dessutom att han var nöjd med att vara så eftertraktad. Senast jag såg honom var på Amida kolgrill på Folkungagatan (det är i och för sig kung, reds anmärkning).

3. Hur ska du använda din anställning på Expressen till att lyfta fram SUS i media?
Spelarnas insändare kan få förtur på Insändarsidan när jag är redaktör för den i sommar.

4. Vem tror du blir publikfavorit i årets lag?
Jag säger Max - han har varit min favorit sedan jag serverade honom drinkar på ett bröllop sommaren 2000, och han hoppade in i en buske på Linus och Näslunds födelsedagsfest 2002 efter att ha druckit tequila med mig.

5. Bästa SUS-minne
När Sus spelade inomhusmatch vintern 1990 cirka, och jag och Åsa Klason (ännu en supporter med starka familjeband till klubben, reds anmärking) fick en hel gymnastiksal för oss själva där vi kunde svinga oss i lianer, hoppa bock och hjula.